När en bok stängs. Öppnas en ny.
Nu skriver jag sista sidan i min bok. I boken om mitt liv. Alla händelser. Alla platser. Alla minnen.
Med ett leende på läpparna som emellanåt svajar så känner jag att det är dags. Dags att lämna bloggen bakom mig efter 3 år och 4 månader. 3år och 4 månader av tangenter som ordagrant har beskrivit hur jag mår. Hur jag tänker. Och ni har öppet kunnat ta del av mina dagar. Framöver kommer jag både skratta och gråta lika mycket som jag har gjort medans jag skrivit några av mina inlägg. Och bland alla framtida myskvällar, utflykter, hjärtesorg, hjärtero, kärlek och hat så ska jag lova mig själv att gå i takten som mitt hjärta slår, även om mitt hjärta brister hundra gånger så ska jag stå där i en fors av tårar och ändå gå vidare. Jag ska välja vägarna som känns rätt i maggropen och även om jag väljer fel väg så kommer jag gena över gräsmattan om och om igen för att hitta tillbaka på rätt spår.
Kanske är jag tillbaka en dag, med en ny blogg, från ett nytt perspektiv.
Tack. Tack för mig. Och för dessa 1241 dagar som du ställt upp bloggen, och till er har läst.
Jag har behövt dig varenda dag, och ibland lite väl mycket. Och det är nog därför vi skiljs nu..
All kärlek, evig kärlek.
♥
Tack. Tack för mig. Och för dessa 1241 dagar som du ställt upp bloggen, och till er har läst.
Jag har behövt dig varenda dag, och ibland lite väl mycket. Och det är nog därför vi skiljs nu..
All kärlek, evig kärlek.
♥
Fyller hjärtat med minnen.
Jag har i flera dagar tänkt att jag ska blogga men mina dagar sedan jag kommit hem har varit fullspäckad med massa trevliga saker. Tänk vad lite distans på vardagen kan göra. Jag har gjort så mycket jag har bland annat njutit av sovmornar. Njutit av solen. Pussat på min man. Slökollat på tv. Fått massvis av myggbett. Fått punktering på bilen. Doppat fötterna i sjön. Ätit jordgubbar. Grillat. Gått på långpromenader. Träffat vänner som är mig nära hjärtat. Sovit i min egen säng. Handlat mat efter 17:00. Haft på mig klänning. Duschat onödigt länge. Fått äran att ärva mamma och pappas bil. Träffat mormor. Njutit av sommarregn. Gått så jag fått skavsår. Insett hur mycket jag gillar mitt jobb. Kramat min hund en miljon gånger. Uppskattat björkarna. Druckit kaffe i mängder. Gått hand i hand. Kollat på en stuga. Planterat på balkongen. Ätit godis. Träffat mina föräldrar. Och en massa massa mer.. Önskar att jag hade bilder för varje ögonblick, men jag sparar dom i hjärtat. Här kommer några bilder! :)
Love.
♥
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.
Helgen är över och måndagen har redan susat förbi. 18 dagar kvar, och jag kan inte låta bli att räkna ner. En dag närmare Dig. En dag närmare din kram. En dag närmare din kyss. En dag närmare ditt leende. En dag närmare att jag får hålla din hand. En dag närmare din värme. En dag närmare ditt skratt. En dag närmare vårat hem. En dag närmare att känna mig trygg. En dag närmare att känna mig hel. En dag närmare min bästa vän. En dag närmare min sambo. En dag närmare min fästman. En dag närmare min blivande man. En dag närmare mitt allt. En dag närmare Christoffer. ♥
5 hela skoldagar kvar. Och jag känner igen mig i eleverna. Det kryper i kropparna på dom. Solen skiner utanför och vinden skriker deras namn. Allt man vill är att knyta på sig skorna och köpa en glass och njuta av värmen i gräset. Eller ta på sig ett par shorts och spela brännboll tills fötterna svider. Och dom räknar ner hela skoldagar. Ett steg närmare. Sista läxan. Sista inlämningen. Sista provet. Sista betygssättningen. Tänka sig att allt har en början, och allt har ett slut. Och när man är i början så känns stegen tunga, det känns långt. Och när man börjar se målet, man ser målsnöret fladdra där framme, då lägger man in en extra växel och helt plötsligt så står man där och säger "Minns ni att vi tyckte att det var jobbigt att gå i skolan? Tänk vad skönt man hade det på den tiden" För det går fort. Alldeles för fort ibland. Man hinner inte njuta innan det är över. Eller så börjar man njuta i slutet. För sent liksom.
Hur det än är, så njuter jag. Även om jag har bly i skorna vissa dagar.
"Just Because I'm quiet, doesn't mean I don't have a lot to say. Just Because I appear happy, doesn't mean everything's okay. Just Because I laugh a lot, doesn't mean I don't take things seriously. Just Because I forgive, doesn't mean you can take me for granted."
Love.
♥
5 hela skoldagar kvar. Och jag känner igen mig i eleverna. Det kryper i kropparna på dom. Solen skiner utanför och vinden skriker deras namn. Allt man vill är att knyta på sig skorna och köpa en glass och njuta av värmen i gräset. Eller ta på sig ett par shorts och spela brännboll tills fötterna svider. Och dom räknar ner hela skoldagar. Ett steg närmare. Sista läxan. Sista inlämningen. Sista provet. Sista betygssättningen. Tänka sig att allt har en början, och allt har ett slut. Och när man är i början så känns stegen tunga, det känns långt. Och när man börjar se målet, man ser målsnöret fladdra där framme, då lägger man in en extra växel och helt plötsligt så står man där och säger "Minns ni att vi tyckte att det var jobbigt att gå i skolan? Tänk vad skönt man hade det på den tiden" För det går fort. Alldeles för fort ibland. Man hinner inte njuta innan det är över. Eller så börjar man njuta i slutet. För sent liksom.
Hur det än är, så njuter jag. Även om jag har bly i skorna vissa dagar.
"Just Because I'm quiet, doesn't mean I don't have a lot to say. Just Because I appear happy, doesn't mean everything's okay. Just Because I laugh a lot, doesn't mean I don't take things seriously. Just Because I forgive, doesn't mean you can take me for granted."
Love.
♥
The prettiest of views. It's got mountains, It's got river's, It's got sights to give you shivers, but it sure would be prettier with you.
ouuf. Nu börjar hemlängtan tära. Om de är för att det är söndag och dom hade utlovat kanonväder hela helgen och vi bara fick skit eller för att jag faktiskt skulle behöva en hemresa. Frågan är ju. Saken med vädret här uppe är att ingen meteorolog i hela världens kan förutse vad det ska bli för väder över bergen. Det kan vara sol, regn, snö ja you name it. Vi har HELA helgen haft regn och grått, och sisådär 5 grader. Frustrerande att ser den kokande värmen i Umeå; bara ben, mjukglassar och fisketurer.
Hur som helst,imorgon är det måndag och det kommer kännas bättre. Man får gå till jobbet på dagarna och man kommer hem och är trött. En ny vecka med nya möjligheter och utmaningar. Nästa vecka på fredag så åker jag in till Kiruna för att träffa mamma och pappa som är på besök och jag får njuta lite av stadsliv och nya människor. Kommer bli så skönt.
Det känns ändå som om tiden har gått rätt fort. Det känns som att jag nästan nyss kom hit. Vilsen. Ensam. Nytt jobb. Ny plats. Nya människor. Allt var nytt. Och nu är det mindre än en månad kvar innan jag kommer hem igen. Det känns helt fantastiskt att jag faktist har klarat av det, att jag inte har gett upp och satt mig på tåget hem, även fast det har varit lockande många gånger. Jag hoppas och ber att dom sista 26 dagarna susar förbi och att jag snabbare än man tror tuffar in i Umeå och får hålla om er igen. Fina familj. Fina vänner. Finaste fästman.
Love.
♥
Without you i'm incomplete.
Love.
♥
Forever could never be long enough for me to feel like i've had long enough with you. ♥
Weddingdreams.
Love.
♥
Why waste time sleeping when I can be awake with you?
[Bilder tagna på väg till Narvik, synd att vädret var så disigt/mulet.]
Grillkväll med Evelina och Jesper, med en massa korv och samtalsämnen mellan himmel och jord.
Det är rätt fascinerande hur så olika människor ändå på något vis hittar varandras intresse fast man är så olika. Jag tror att om vi på någon annan plats i Sverige hade träffats, eller vid andra omständigheter så tror jag inte att vi hade haft den relationen som vi har idag. Men Abisko för människor samman. Man lär sig att passa in. På ett bra vis. Inte grupptryck-vis. Utan att man lär sig att alla är olika. Alla tycker olika. Alla vill olika. Här kan man inte välja grupper, eller olika aktiviteter. Här umgås alla med alla. :)
Måndag imorgon, och jag ska göra kväll nu. Kanske lyxar jag till det med att kolla på film i sängen, men innerst inne så vet jag att jag borde satsa på att sova. En hel arbetsvecka med extratimmar har jag framför mig och jag ska hålla humöret i toppskick hela veckan!
Så med dom orden sagda så vill jag tacka för en fin vecka, vecka 19. Fina 7 dagar.
Hoppas att ni har haft en fin vecka och helg, och att ni tar hand om dom ni älskar.
Love.
♥
Så med dom orden sagda så vill jag tacka för en fin vecka, vecka 19. Fina 7 dagar.
Hoppas att ni har haft en fin vecka och helg, och att ni tar hand om dom ni älskar.
Love.
♥
I'm out of touch, i'm out of love, i'll pick you up when you're getting down.
Jag tänker ofta på varför jag sitter här, så många mil ifrån staden där allt jag vill ha finns. Där mannen som bär mitt hjärta i sina händer bor, han jag är förlovad med och en dag kommer gifta mig med. Våran hund, Milo. Älskade fyrbenta varelse som får mig att le när jag helst bara vill gråta. Mina underbara föräldrar som jag är så tacksam över att jag har. Min mormor, en av mina bästa vänner. Och självklart mina vänner, dom som finns där i vått och tort. Ibland snurrar det bara runt i huvudet på mig och jag förstår inte vad jag håller på med, här finns ingen som känner mig som ni känner mig. Jag behöver er.
Jag har varit här halva tiden, av den tiden jag ska vara här. Det känns som en evighet med samtidigt så vet jag att tiden bara kommer rusa iväg, och snart får jag njuta av era kramar igen.
Men när jag väl kommer till Umeå så har jag 7 veckors heltidsjobb. ... och sen?
-Det är just det här som gör att jag sitter här.
Jag kan inte slösitta i soffan och låta timmarna gå, jag kan inte spendera mina dagar nere på stan och spendera pengar jag inte har, jag kan inte känna syftet med att ställa klockan på kvällen för jag har inget att kliva upp för, jag känner mig inte hel. Jag måste ha ett jobb. Ett jobb som jag trivs med och som jag känner att jag utvecklas på. Det behöver inte vara tills jag är 65år och döless. Nej, men bara för ett år, eller två. Jag behöver sätta mig ner ett tag och känn tryggheten genom ett jobb. Ha ett schema. Fasta tider. Och det gör mig irriterad att jag har behövt flytta över 70 mil för ett jobb, ett jobb som inte är hållbart för att Christoffer nyss fått en ny anställning i Umeå. Jag måste tillbaka. Jag måste söka ett jobb i jobbträsket. Bland alla andra som söker. Och det är tungt. Tungt att ännu en gång känna att jag måste ge mig ut på jakt för att få känna trygghet. För något hållbart.
Ibland önskar jag att bara att jag kunde vara 5år igen. Slippa ta ansvar. Slippa känna pressen.
Ibland önskar jag att bara att jag kunde vara 5år igen. Slippa ta ansvar. Slippa känna pressen.
Slippa styra upp allt som håller på att falla. Bara vara. Och tro att allt fixar sig av sig självt
Love.
♥
Love.
♥
Love is patient, love is kind.
Så vacker video, så vacker låt. Med ett underbart budskap.
Love.
♥
L.O.V. E ♥
Love.
♥
Fyra dagar på rosa moln.
Fyra dagar på rosa moln och nu vaknade jag upp från den rosa drömmen och landar på kall asfalt, ensam och tom. Tillbaka till verkligheten. Ensamheten just nu är svår att förklara, känns nästan som att mina egna ord ekar tillbaka i dubbel kraft och får mig att bara vilja krypa ner under täcket och sova.
Men jag vet. Det är bara att bita ihop. Torka tårarna. Samla kraft och fortsatta trampa. 40 dagar kvar sedan sitter jag på tåget på väg hem. "Home is were you're heart is." Christoffer. Du är mitt hjärta.
Umeå. Hem. Mitt namn står inristat i björken.
Jag kommer hem. Alldeles snart.
Love.
♥
Nu är jag hel igen.
Gissa vem som kom upprullandes i Abisko by igår? Christoffer. ♥
Lyckan bubblar som sockerdricka i kroppen och jag har ett fastklistrat leende på läpparna.
Känns som att jag fått sån energi att jag skulle klara av allt just nu, tacka vare dig.
Så igår åt vi världsgod pizza i Björkliden och njöt av den fina utsikten och efter det åkte vi ner till Träsket för att grilla med Jesper i kvällssolen. Vi och Milo trivdes som fisken i vattnet. Helt underbart.
Så nu ska jag fixa ihop dagens lektioner och sedan njuta av tre lediga dagar.
Love.
♥
Så igår åt vi världsgod pizza i Björkliden och njöt av den fina utsikten och efter det åkte vi ner till Träsket för att grilla med Jesper i kvällssolen. Vi och Milo trivdes som fisken i vattnet. Helt underbart.
Så nu ska jag fixa ihop dagens lektioner och sedan njuta av tre lediga dagar.
Love.
♥
Kvalite!
Milo till vänster, jag klämd i mitten och Christoffer till höger.
Kan inte bli mer soffmys än såhär. Mina två hjärtan.
Love.
♥
Att få ett leende på läpparna.
Att vakna ensam, kliva upp med tunga steg, gå in till köket och möts av det här..
Det är kärlek.
♥
Kvällsmys.
Nygräddad sockerkaka, en kopp te och kramar. Jag begär inget mer. Bubbblar över av kärlek.
Love.
♥