Medveten att jag inte är den flitigaste på att blogga men om vi säger såhär: att ha en dator i Abisko är inte lika med internet. Och det går inte direkt att köpa internetsticka på macken nere i byn, nä. Men nu har jag fått igång min kommuninloggning så jag har internet på arbetstid och känner att jag gärna kan kika in med lite nya bilder då och då! :) Det känns rätt galet såhär några veckor in i arbetet, att jag faktiskt är här. Jag tror att det börjar sjunka in nu att jag faktiskt bor i Abisko och att jag är lite.. fast. Det är inte så att jag kan gå på stan, sätta mig på ett cafee eller kolla på bio på fredagskvällen. Icket. Men på något knasig vis så fångar naturen mig med storm. Att kunna njuta av snöflingorna som faller samtidigt som solstålarna värmer. Att se folk bada isvak under bergstopparna. Att se det fina med  malmtågets 68 vagnar som tuffar igenom abisko by. Det är speciellt. Att inte höra ett ljud. Att bara kunna vara. Att känna lugnet. Att själen får vila. Ingen stress. Ingen press. Inga måsten. Jag bara ler.

Och visst hälsar ensamheten på ibland och vill krypa in under skinnet och göra mig sådär rädd. Som att jag bara vill hem. Ensamheten sträcker ut en hand och erbjuder mig att följa på tåget hem. För ensam är jag. Mestadels. Men jag vill stå stark. Jag vill vara ensam. Jag vill lära mig av ensamheten. Bli vän med den. Inte vara rädd. För rädslan gör mig svag. Jag vill vara stark, för den jag är.
 
Love.
 
♥

Igår när jag var ledig å allt hade jag tänkt att ladda upp ett filmklipp här på bloggen, men med det supersnabba internet och med min tur så gick det ju jättebra. Filen kom inte ens över från mobilen till datorn. Men jag vill iallafall kika in och säga att jag lever. :) Bor i abisko by och stormtrivs på jobbet. Jag får helt enkelt försöka fixa något vettigare internet eller försöka fixa detta på skolan imorgon. Hoppas att ni tar hand om varandra och att Umeå står kvar när jag kommer tillbaka i sommar. :)
 
Love.
 
♥

Om någon själ har tips på att packa en resväska, hojta hit tack. För det känns som att mitt liv måste in i en resväska och det går inte som planerat. Jag vill ha med allt, varenda liten sak...
Ikväll blir det middag på O'learys, behöver ha lite gomat i magen innan jag kommer bosätta mig uppe i Björkliden där det kommer bli torkad mat och konservburkar. Hej bantningskur..
 
Love.
 
♥

 

 

Idag 19:00 gäller det: vinna eller försvinna för Björklöven. Det kommer vara en fullproppad arena ikväll som garanterat kommer explodera. Jag får rysningar bara jag tänker på vilken match vi kommer få se ikväll, magi!!

 

Love.

 

♥

Det är tur att jag har en trogen hund som alltid lyssnar när jag spelar gitarr. Finaste Milo.

 

Love.

 

♥

 
Nytt halsband från Gemini, "Faith Love Believe"
 

Love.
 
♥

 
Tänk att varje morgon kliva in med morgontrötta ögon och mötas av det här.
 
Love.
 
♥

Kan inte bli mer soffmys än såhär. Mina två hjärtan.

 

Love.

 

♥ 

 
Jag vet att jag är en impulsiv människa, men såhär impulsiv trodde jag nog inte att jag var. Hur som helst så lämnar jag Umeå för ett tag nästa vecka och beger mig bra många mil härifrån för arbete. Så idag har jag suttit och skrivit en packa/köpa lista, låter nog lättare än vad det är.. 
Ikväll blir det att käka pizza och kolla på Björklöven - Karlskrona, och vi måste vinna! :)
 
Ville bara kika in och önska er en kanonfin kväll. 
 
Love.
 
♥

 
 
Love.
 
♥

 
Nu ska jag ta och fixa lite middag, ikväll får jag besök av fina Madde. 
 
Love.
 
♥

Bad jag inte om lite fart och fläkt i mitt liv? hejåhå, i vilken fart allt kom. Just nu skulle jag mer än gärna behöva en paus-knapp så jag bara få lägga mig ner, ta fram ett anteckningsblock och skriva ner alla tankar, funderingar, för och nackdelar och allt som kommer till. För jag känner att allt helt plötsligt bara går i en sån fart att jag tappade kontrollen. Och där sitter du och tror att jag kan svara på allt. Som stt jag hade livet utstakat. Bromsar in i alla kurvor. Kommer först över mållinjen. Ledsen att säga det men jag lever i allt annat än det. Jag är sådär operfekt som man kan bli. Jag kan inte ens svara på den enkla frågan "vad vill du jobba med framöver?" Det blir tomt. Svart. Jävligt tomt. För jag vet inte. Jag har ingen aning. Så varför inte hoppa på nästa tåg och chansa på att jag hamnar på rätt ställe för en stund, slippa vakna upp och känna att jag inte ens vet om jag får jobba den här veckan. Ovissheten. Okontrollerbart. 

 

Nu ska jag fösöka trycka på paus-knappen i huvudet och förhoppningsvis försöka sova. Iallafall slappna av. 

 

Love.

 

 ♥

Love.
 
♥