När en bok stängs. Öppnas en ny.

 
 
N
u skriver jag sista sidan i min bok. I boken om mitt liv. Alla händelser. Alla platser. Alla minnen.
 
Med ett leende på läpparna som emellanåt svajar så känner jag att det är dags. Dags att lämna bloggen bakom mig efter 3 år och 4 månader. 3år och 4 månader av tangenter som ordagrant har beskrivit hur jag mår. Hur jag tänker. Och ni har öppet kunnat ta del av mina dagar. Framöver kommer jag både skratta och gråta lika mycket som jag har gjort medans jag skrivit några av mina inlägg. Och bland alla framtida myskvällar, utflykter, hjärtesorg, hjärtero, kärlek och hat så ska jag lova mig själv att gå i takten som mitt hjärta slår, även om mitt hjärta brister hundra gånger så ska jag stå där i en fors av tårar och ändå gå vidare. Jag ska välja vägarna som känns rätt i maggropen och även om jag väljer fel väg så kommer jag gena över gräsmattan om och om igen för att hitta tillbaka på rätt spår. 
Kanske är jag tillbaka en dag, med en ny blogg, från ett nytt perspektiv.
 
Tack. Tack för mig. Och för dessa 1241 dagar som du ställt upp bloggen, och till er har läst.
Jag har behövt dig varenda dag, och ibland lite väl mycket. Och det är nog därför vi skiljs nu..
 
All kärlek, evig kärlek.
 

When love comes first.

 
 
Hej. :
 
Jag har tänkt massvis på det här med bloggandet på slutet. Och därför är jag nog dålig på att skriva.
Jag är ingen som inriktar mig på mat, inredning, resa, träning eller något annat på min blogg utan den är helt naken och alldeles för personlig vissa gånger. Nästan så att orden gnager under huden på mig när jag skriver. Jag älskar och värdesätter mitt liv så högt och måste kanske börja välja vad jag ska dela med mig av och inte. Så lite struktur ska jag nog få till efter en liten paus. :
 
Jag hoppa verkligen att ni har en tokfin sommar. puss!
 

 

Hur många mil ska man gå?

Relationer. Kärlek. Vänskap. Av alla slag. Bra som dåliga. Hållbara som ohållbara. Två människor. Två hjärtan. Två viljor. Det är mycket som kan krocka på vägen. Och man vill vårda det som vårdas kan. Och man vill kämpa för det som finns. Utan att sopa allt under mattan för tillslut måste man hoppa över berget av outredda saker. Men när ena delen av relationen tappar allt? När ena delen ger upp? När ena delen bara tar energi utan att ge? Hur många mil på blödande knän ska man krypa för att få relationen att fungera? Kan man ta hela lasten själv? Kan man slåss för två?
.. Eller är det nu man ska se med sina vuxna ögon och inse att alla relationer inte överlever? 
 
Uppd. (Så de inte blir fler missförstånd: de handlar inte om mig och Christoffer.)
 
 

Det kommer aldrig vara över för Oss.

 
Im sorry. bloggis. Och ni som kanske läser. Men jag är helt tagen med storm att vara tillbaka i min älskade stan, i armarna på dom jag älskar mest och på mitt jobb som jag uppskattar så att jag knappt vet vad tv och dator är nu för tiden. Jag ska bli ner cybersocial snart. På ett tag.
Jag kanske bara är på semester. Sommarsemester. Bloggsemester. 
Hur som helst, nu är det jobbhelg som står framför mig och nästa vecka har jag "långledigt", fyra hela dagar. Och då ska jag och mamma bila ner till Sundsvall och gå på Ikea och unna oss en natt i Sundsvall stad. Känns så himla skönt att kunna ta vara på dom lediga dagarna istället för att bara ligga i soffan och halvdö och låta tiden gå åt till inget. Får alltid ångest då. Och på tal om att gör något så har jag och Christoffer bokat en hotellnatt på Elite hotel, i Örnsköldsvik nästnästa helg. En helg med den bäst jag vet, min andra halva, låta våra hjärtan slå i takt, känna lugnet, unna oss god mat, sovmorgon, promendera i en okänd stad och bara njuta av att gå hand i hand.
 
Nu kallar verkligheten. Tvätten ska hängas och jag ska gå ut med våran fyrbenta håriga vän.
Hoppas att ni har det underbart, vi hörs inom en snar framtid. 
 
Love.
 

Fyller hjärtat med minnen.

Jag har i flera dagar tänkt att jag ska blogga men mina dagar sedan jag kommit hem har varit fullspäckad med massa trevliga saker. Tänk vad lite distans på vardagen kan göra. Jag har gjort så mycket jag har bland annat njutit av sovmornar. Njutit av solen. Pussat på min man. Slökollat på tv. Fått massvis av myggbett. Fått punktering på bilen. Doppat fötterna i sjön. Ätit jordgubbar. Grillat. Gått på långpromenader. Träffat vänner som är mig nära hjärtat. Sovit i min egen säng. Handlat mat efter 17:00. Haft på mig klänning. Duschat onödigt länge. Fått äran att ärva mamma och pappas bil. Träffat mormor. Njutit av sommarregn. Gått så jag fått skavsår. Insett hur mycket jag gillar mitt jobb. Kramat min hund en miljon gånger. Uppskattat björkarna. Druckit kaffe i mängder. Gått hand i hand. Kollat på en stuga. Planterat på balkongen. Ätit godis. Träffat mina föräldrar. Och en massa massa mer.. Önskar att jag hade bilder för varje ögonblick, men jag sparar dom i hjärtat.  Här kommer några bilder! :)
 
 
Love.
 

"Överlycklig" är en underdrifts beskrivning.

 
Jag har med ett leende på läpparna nöjet att berätta att imorgon är min sista arbetsdag i Abisko.
Det är även med viss nervositit över höstens bekymmer jag kommer hem, men med lättare axlar.
Jag kan knappt förstå att jag på riktigt har "klarat" av det här. Visst jag har inte hoppat in i en situation där det är 50/50 att överleva. Men jag är väl inte den som faktiskt när det kommer till kritan bara drar. Lämnar. Testar. Försöker flyga utan vingar. Men jag gjorde det. Jag tog en flyglektion, och jag kanske inte kan flyga. Men jag är en bra bit på vägen. En vacker dag kommer jag med min erfarenhet kunna flyga, vart jag vill, när jag vill. Livet är en enda stor läxa.
  
Jag kommer förmodligen inte blogga mer innan jag kommer hem. (fredagkväll alltså)
Så jag vill skicka en bamsestor kram till er alla. Ha en kanonhelg. 
 
Love. 


Fem magiska dagar.

 

Stugliv. Älskade stugliv. Jag har äntligen fått lugna ner mina "jag-vill-köpa-stuga-nu"-nerver för stunden eftersom att jag över långhelgen har spendera fina dagar med faster & farmor i stugan. 


Imorgon ska jag tvätta upp de sista innan jag ska börja packa ner kläderna som jag inte kommer använda dom sista 5 dagarna. Känns så sjukt, förstår inte att jag packar för att åka hem?! Hem. HEM. galet..
Nä.. alldeles för taggad på att åka hem så jag ska börja vika kläder nu! :) Ha en kanonfin kväll.
 
Love.
 

I need another story, something to get off my chest.


Tell me what you want to hear, something that will light those ears.
Sick of all the insincere, so I'm gonna give all my secrets away.
This time don't need another perfect lie, don't care if critics ever jump in line..
 

 
Städ dag idag i Riksgränsen, det gick bra fram till lunch och efter det så kom hellregnet.
Det regnade så mycket attvi alla stod och droppade. Hur kan det från att ha varit klarblå himmel till att det bara några minuter senare hellregna? Plaskade i skorna. Vi alla såg ut som dränkta katter.
Imorgon yttligare en städ dag men i Björkliden. Dom har utlovat regn. Visst känner ni peppen?
Och på onsdag så åker jag in till Kiruna och ska umgås med farmor och faster i stugan onsdag-söndag.
Känns skönt, jag behöver en paus (i pausen?) Börjar känna att lappsjukan kickar in..
 
Love.
 

I've never truly loved 'till you put your arms around me. You put your arms around me and im home.

 
Jag har ett jobb. Jag har ett boende. Jag får lön. Jag har fina arbetskamrater. Jag har fått fina vänner. Abisko går att bo i. Naturen är magisk. Människorna är trevliga. Jag trivs. Jag mår bra. Jag..  
 

 
..vill hem. 
Helst nu.
Helst igår.
 
Love.
 

Tillfredställer själen vid Nasaviken.

 
Nasaviken i Abisko, vilken magisk plats.. ♥


Söndag. Ännu en gång. Och seg, som vanligt. Grått och mulet idag, ingen pepp att vara ute. Men det kanske är en sånhär dag man ska ta sig i kragen och ta en långpromenad för att rensa huvudet.
Jag vill bara önska er en fin söndagskväll. Hoppas ni mår bra.
 
Love.
 

What am i gonna do when the best part of me was always you?

 
Silverfallet. ♥


 
Ikväll blir det sista middagen med gänget här i Abisko. Känner att det börjar bli blir lite för verkligt att jag faktiskt ska flytta härifrån. Det har gått fort. 13 dagar kvar. Jag kommer sakna er, massvis.
Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Evelina. Så mycket tokigt som vi har gjort på 2½ månad,
de går inte ens att beskriva. Verkligen minnen som man kommer skratta åt framöver! :)  
 
Men jag känner mig redo, nästan så jag står med väskorna packad och bara väntar på rätt tåg hem.
Det kommer bli helt underbart att komma tillbaka till Umeå. Utan att tveka.
 
Love.
 

I just wanna hoℓd you in my arms. ♥

 
Abisko har senaste dagarna bjudit på oförskämt bra väder och jag njuter av varenda liten sekund. Solen ger mig extra energi just idag och kan säga att det behövs. Så trött. Kanske är det semesterdags? Synd att den är långt bort. Semester vecka 31. Bara en vecka. Men det ska bli en oförglömlig vecka. Förresten, jag är så galet sugen på att köpa en sommarstuga att jag senaste dagarna har drunknat på hemnet, hur underbart vore det inte med en alldeles egen sommarstuga? Och om jag känner mig själv kommer jag söka. Tills jag hittar. Den perfeka stugan.
 
Love.
 

Please tell me why, why do we make it so hard? Look at us now, we only got ourselves to blame. It’s such a shame.

 
Jag har fått årets första nyansskillnad i den vintervita huden. Synd att jag har köpt en bikini som inte alls passar in i min inbrända bränna. Men med lite mer sol så ska det nog gå att lösa. Gla' är jag ändå!
 
Tisdag. 28onde. Klockan nio nånting. Och jag lyssnar på Håkan Hellström och drömmer mig bort till asfalterade vägar. Ingådda converse. Paraplydrinkar. Doften av tivolipopcorn. Solbrända kinder. Grill lukt. Strandpromenader. Grönt gräs. Rinnande mjukglass. Åttans buss. Sena sommarnätter. Pakethålleskjuts. Brännbollskvällar. Och allt som är Umeå, för mig.
 
I
kväll ska jag äta ballerina crisp kakor för glatta livet, dricka loka citron som aldrig förr och se på en komedi som kommer få mig att somna med ett leende på läpparna.
 
Vill bara skicka lite cyberkärlek till er. 

Love.
 

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

 
Helgen är över och måndagen har redan susat förbi. 18 dagar kvar, och jag kan inte låta bli att räkna ner. En dag närmare Dig. En dag närmare din kram. En dag närmare din kyss. En dag närmare ditt leende. En dag närmare att jag får hålla din hand. En dag närmare din värme. En dag närmare ditt skratt. En dag närmare vårat hem. En dag närmare att känna mig trygg. En dag närmare att känna mig hel. En dag närmare min bästa vän. En dag närmare min sambo. En dag närmare min fästman. En dag närmare min blivande man. En dag närmare mitt allt. En dag närmare Christoffer. ♥
5 hela skoldagar kvar. Och jag känner igen mig i eleverna. Det kryper i kropparna på dom. Solen skiner utanför och vinden skriker deras namn. Allt man vill är att knyta på sig skorna och köpa en glass och njuta av värmen i gräset. Eller ta på sig ett par shorts och spela brännboll tills fötterna svider. Och dom räknar ner hela skoldagar. Ett steg närmare. Sista läxan. Sista inlämningen. Sista provet. Sista betygssättningen. Tänka sig att allt har en början, och allt har ett slut. Och när man är i början så känns stegen tunga, det känns långt. Och när man börjar se målet, man ser målsnöret fladdra där framme, då lägger man in en extra växel och helt plötsligt så står man där och säger "Minns ni att vi tyckte att det var jobbigt att gå i skolan? Tänk vad skönt man hade det på den tiden" För det går fort. Alldeles för fort ibland. Man hinner inte njuta innan det är över. Eller så börjar man njuta i slutet. För sent liksom. 
Hur det än är, så njuter jag. Även om jag har bly i skorna vissa dagar.
  
"Just Because I'm quiet, doesn't mean I don't have a lot to say. Just Because I appear happy, doesn't mean everything's okay. Just Because I laugh a lot, doesn't mean I don't take things seriously. Just Because I forgive, doesn't mean you can take me for granted."
 
Love.
 

Strö lite socker på mig.


 
Godmorgon. :)
 
Midnattssol till all ära, det är vackert MEN att solen aldrig går ner betyder att persienner inte alls fungerar. Solen står på och gassar hela natten mot mitt fönster, mot mitt rum som inte är större än 3x5 meter. Och jag vaknar varje natt och tror att jag håller på att strypas. Luften räcker int. Bastuvärme. Obehagligt.
 
Nämen Johanna, du ska väl inte klaga på midnattskolen...
 
Love.