Nu skriver jag sista sidan i min bok. I boken om mitt liv. Alla händelser. Alla platser. Alla minnen.

 

Med ett leende på läpparna som emellanåt svajar så känner jag att det är dags. Dags att lämna bloggen bakom mig efter 3 år och 4 månader. 3år och 4 månader av tangenter som ordagrant har beskrivit hur jag mår. Hur jag tänker. Och ni har öppet kunnat ta del av mina dagar. Framöver kommer jag både skratta och gråta lika mycket som jag har gjort medans jag skrivit några av mina inlägg. Och bland alla framtida myskvällar, utflykter, hjärtesorg, hjärtero, kärlek och hat så ska jag lova mig själv att gå i takten som mitt hjärta slår, även om mitt hjärta brister hundra gånger så ska jag stå där i en fors av tårar och ändå gå vidare. Jag ska välja vägarna som känns rätt i maggropen och även om jag väljer fel väg så kommer jag gena över gräsmattan om och om igen för att hitta tillbaka på rätt spår. 

Kanske är jag tillbaka en dag, med en ny blogg, från ett nytt perspektiv.
 
Tack. Tack för mig. Och för dessa 1241 dagar som du ställt upp bloggen, och till er har läst.
Jag har behövt dig varenda dag, och ibland lite väl mycket. Och det är nog därför vi skiljs nu..
 
All kärlek, evig kärlek.
 
♥